den stod nedanför bron

slingrade upp runt dess stjälk

gjorde en kruståt

bron är det samma som veranda

på norrländska 

stormhatten jag älskade väldigt

så det var lockande att plocka

blommornas korglika hylsor

sättandes dem på handens alla fingrar

och leka fingerdockteater

för min ibland tröstlöse lillebror

stormhatten intog mitt tonårshjärta

for runt med mig i alla väder

förnekade mig, förnedrade och svek

tillsist var flickan som han varit otrogen med och jag 

bästa vänner för hon blev också bedragen av honom

stormhatt blev så senare jag själv

ville allt ville inget blev vis

kruståten blev allt mer min bundsförvant

ett obetydligt sammanhang vände komposten

myllan jordmånen var god

frön som jag samlat började gro

stormhatten frodades

minnena ordades 

kruståten bordades

stormhatten gapade

...