svaret kom aldrig

visste inte om

det fanns en plats

nu stod mörkret i givakt

nu blev gatorna tomma

folk droppade hemåt

genom stadskvarteren

stillheten rymdes i lampans sken

inget var värre än att

stå ensam kvar när alla gått

hem till sina riktiga hem

denna natt var frosten sträng

för den som annars kan utstå kyla

nyporna knöts ihop i fickan

det var allt som orkades med

att protestera nu var inte möjligt

det var redan försent allt var redan försent

det var alldeles för sent

i natten kröp mörkret in genom

den tunna hudens porer blev till knivar

skar genom märgen men det var inte

natten eller kylan som var problemet

de som gjort detta mot dig var de

svarta ryttarna på de höga hästarna 

som red de upptrampade stigarna

som alltid var snabbast

nu gick mörkret med tunga steg

genom nattens kvarter där frosten

var ett nyfött barn som bodde i en

soptunna inredd av sammet

på väg till kyrkogården

ruset steg genom dagbrunnarnas munnar

tiden var stumm av förundran över

att någon gjort ingenting för att göra

någonting till något,,, det vändes genom

ett slags präglad överlägsenhet

att vara stolt över utanförskapet

natten varade längre än väntat

tystnaden svek mot morgonrusningen

när vi slutat frysa