innan vi möttes

vissta vi inte

någonting

innan du visste att jag fanns

var du någon annanstans 

jag fanns här

du var i ett helt annat

universum

ovetandes om saknaden

längtan kärleken lusten fägringen

sveket som skulle dräpa allt

vi var bara i varsin värld

men så plötsligt kom mötet

hjärtslagen som slog lika

så synkroniserat att vi 

blev rädda för oss själva

junihimlen blev filten

väggarna och golvet blev

våra försök att leva för alltid

unga odödliga fria

dragningskraften

skogsbacken ängen loftet

trädkojan myrheden sandstranden

vi var välbärgade allt var vårt

striderna visste vi inget om

bomber hade aldrig fallit

kroppar aldrig splittrats

vägar aldrig korsats

tystnaden hade ännu aldrig varit ett hot

stranden gryningen dimman

rodnaden mot himlens molnpark

stred om vem som längst

kunde hålla sig kvar

vem vet hur långt en gryning

kan dröja kvar...

innan vi för varandra fanns

var vi någon annanstans 

i ett vara utom fara

stunden sekunden innan

vi lät oss förföras

var den längsta i våra liv

den vi kommer betrakta

som det enda som var värt 

att kallas för liv

när dagarna smält samman

hjärtslagen slutat synkronisera

då visste vi att vi blivit

myndiga okbeklädda krigare