vi var så unga då din hy så perfekt

den vackraste som jag någonsin sett

du en pojke en flicka jag

vi hade varandra vi var barn

nu ser jag dig i trasor stryka runt

öl i handen hål i huden ögonen stirrar blinda

du var ingen pojke förstår jag nu

bara en flicka som jag som låtsades

för vi var rädda för fula gubbar

men jag ville tro en pojke du var

för jag var kär och sådant går inte

men idag accepterat fast inte då

nu går du genom mig en kall vind som stryker

du for ifrån jordelivet dog i en överdos

du var aldrig en pojke blev aldrig en kvinna

aldrig några barn du alltid skämta...

men du var ingen pojke du blev aldrig en man

en historia om öden sörjer den slocknade glöden

hos de jag mött hos dem jag känt

hos dem jag låtit gå för jag prövade aldrig på

för jag ville inte lämna

ville vara flickan som lekte pojke

ville bli en kvinna gift med en man

att någon saknade mig om jag försvann

jag sörjer alla er som fastnat i substansernas våld

drogerna tvingat har, de inget ger, de bara tar