magnolia magnolia i vinden

se lusten smeker hjärtat

du ljuv som en rodnad på kinden

men ack frosten har dig smärtat

naivt som ett barn åt allt du ler

vid åsynen av himmel lycklig du

som gläds åt minsta sak du ser

vinden åter viskar ditt namn nu

ser dina kronblad blåsa bort

du min blomma ljuv och skör

din stund här var något stort

nu en tår av vemod mig rör

magnolia magnolia när vinden bort dig för