ensamvargen har svalt mig

med hull och hår helt och hållet 

tröttheten glufsar i sig allt mitt

som ögonen prisar bönfaller inför

skönheten ljuset månstrålen regnkaskader

når mig inte när ögonlocken släcker ned

filt kofta halsduk sockor tofflor täcke

slingrat om mitt trötta jag som kämpat

nådde en gräns för uthållighetens makeri

föll in i vilans famn utanför drömrums bädd

tystnadens stilla ro lindade trumhinnorna

orkestern solisten sångerskan värdinnan i

mitt liv strandade omsluten av kärlekströst

konstnärssjälen återupptog sin forna glans

sinnen så ihoptryckta på liten yta trångbodd

sträckte jag ut armarna slog jag i vägg och tak

dessa dräpande föredetta X: s våldförseln på mitt

tidigare liv som sköljt över liksom arvssynderna

okbäraren stridskvinnans vapen mot sitt i sig

sömnens skyddande sköld och osynlighetsmantel

brukade jorden som blivit till lustfylld mylla

sådde mina återvunna tidsfrön erinrade mig

att det var sådan jag skulle vara och förbli

en stark kärleksomhuldad kvinna i mitt liv

sakta steg solen vid horisonten in under molnen

havets gråblå dunkelhet lyste vidunderligt klarblå

striden var över avmantlade nedrustade undanröjde

de hindret som minnesfragmenten hopade utgjort

vaknade stirrade saktmodigt upp mot takets stjärnor

hälsade mig välkommen till den nya världens möjligheter