strömmen aktas skall i Luleåvattnet

stod vid en enslig vriden trädstam

nedanför strandkanten älvens fors

i den stridaste strömmens virvelpar

kände jag viljan att stiga ned rivas sönder

kylströmmat vatten virvlade kring

huvudet tills det blev svårt att tänka

hårflätorna slets upp håret böljade fritt

läpparna vitnade händerna stelnade

då kunde jag se vidundret isjungfrun

hennes kjol var pyntad i rimfrostrosor

hårets svarta man täckt av iskristaller

blek som porslin var hennes glansfulla hy

sinnena gav vika som en glasklar vinteris

sveptes ut i den strida strömmens virvelpar

strandade i ett grönprunkande Roslagen 

snödroppar krokus blåsippor vitsippor 

som under storvuxna ekar flyttat in

fyraåringen i mig som längtat hela livet

få vandra insupa havängarnas orkidédoft

flätade ihop den mjukböljande hårmanen

reste mig varm i vårsolens aftonbugning

födde mig på nytt medan aftonsolen rodnade

kärleken gav fyra barn till grönskans dalgång

gryningsljuset väckte liv i generationer av livskraft