i ett fönster på min våning

finns blomster på groning

de skall pynta min balkong

jag ser grannar surra humlelikt

vimsa omkring hit och dit där

liksom blinda för allt som jag är

vill ropa till dem kom in och fika

ta en bulle en kaka skratta le rikt

men de avvisar mig alltid de svika

jag trodde jag kände mig bättre än så

än att bjuda ut mig till de som blinda gå

sitter hellre på en bänk nynnar min sång

får sällskap av småfåglar barnbarn med en gång

ja så det är med de äkta konstnärernas kraft

livskonstnärerna i oss dricker livets hallonsaft

tar en bulle en kaka till och roar oss som vi vill