innan stormen kom vandrade vi stilla

bland ljumma vindars smekningar

strövade på vindlande stigars mossa

kringgärdade av rosors törnesnår

skriken i natten från räv lo och rådjur

ömsom blandade med våra viskningar

för vi ville inte störa världens små liv

som föddes medan vi vandrade nöjda

aftonrodnaden mot tallskogens kronor

suset likt ett dån var oemotståndligt

som den ljuvaste symfoni att lyss till

vi kysste varandra starka lyckliga fria

dansade oss varma innan stormen kom

smög in i vår hydda tog skydd i varandra

medan nattens vinge sänkte sig över oss

omslöt våra kroppar till rofyllt skimmer

när stormen bedarrat var vi oss själva igen

strandens bråten var vår fyndplats station

vi sökte bland vrakdelarna fann oss själva

visade stolta upp oss för varandra befriades