Vinden är varm. Våren är här. Kärleken ljummen. Jag släpper taget nu. Jag låter dig gå. Och det gör ont när blommor spirar i min trädgård.
För jag minns ju dina, underbara. Som en trädgårdsmästare, vårdade du mina blommor så ömt. Saknar dig, det gör jag, förevigt. Även om du kanske visar mig att du glömt. Kanske har du kärleken gömt? Och jag undrar, finns den inte längre?
Bland molnen svävar jag bort. Jag släpper taget nu. Låter dig gå. Din kyss på min nacke svävar bort i ingenstans. Kanske kommer den tillbaka en dag? När vinden är varm.