Solstrale… En sömn med naturen som säng/ poem
tröttheten kom hastigt på ville inte somna gick istället ut hand i hand med min älskade fotgraferade världens skönhet att ha en dag med öppna ögon
sov förmiddag och eftermiddag fredag, lördag och söndag snusade poeter.se fick stå tillbaka där då orken fanns bara till firande av en kärlek och ett moderskap
så idag ser jag alla fina kommentarer jag uppmärksammar alla applåder jag betalar in medlemsavgiften till romantiska förbundet då jag vill gå på årsmötet den 4 juni kl.13.00
medan jag väntar på att orken skall återvända skriver jag några rader till tackar alla för allt fint och naturen för den varit liksom en hängmatta att vila i medan tröttheten dragit i mig hårt ned
de dagarna som tröttheten kommer då måste jag ge efter helt sjunka in i naturen tar ibland kanoten mot stilla lugna vatten vilar sinnena mot en trädstam faller ned i en varm kärleksfull famn som vill mig väl
nu ska jag återgå till balkongens grönskande blommande prunkande lägga mig i soffan med kuddar och bara skåda sol och svalor imorgon stundar en svår dag en begravning dottern med vänner ska ta avsked av sin vän
vi alla människor på jorden har ett att ta till när sinnena trötta tornar sig ... vi har naturens famn att landa i hämta kraft ur som ger mer där kan vi ströva tysta medan vi lyssnar till all den klokskap växterna oss ger när vi dem ser
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 215 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2016-05-30 10:00
|
Nästa text
Föregående Solstrale |