hon viker sig av smärta

lämnar allt för händerna

går sakta till sitt piano

spelar fram sin inre sång

i den svarta tidens bränder

skriker hon sorgen i kudden

berättar sagor för barnbarnen

kramar dem trygga och starka

vemodsfylld när de reser hem

finner hon sig glad att de kom

vinner sin tid åter i skogslunden

vandrar mot sina inre rötters ro

svaret på vad som finns där nere

vad som ikullkastar henne stundom

vem som kunde göra så emot henne

vad som gav henne smärta så våldsam

det finns inga svar bara nya frågor

som ställer sig i kö vid dagens rand

hon är stark självständig vet sitt bästa

hon skriver spelar sjunger lever nu