jag satt i vardagsrummet och grät

min samlade stjärnhop lämnade mig

utanför hade Karlavagnen parkerat

hörde stegen i trappan när de försvann

de var på väg mot en avlägsen himmel

en ny atmosfär där de skulle bilda sig

de skulle sammanstråla med nya stjärnor

skapa egna små stjärnhopar av ljusa punkter 

jag såg allt som en enda möjlighet i sorgen

ett moget farväl som länge förberetts minutiöst

de samlade sina energier upplyste sina sinnen

sände sammansatta strålar mot min stjärna

på himlen fästade jag samman ljuspunkterna

målade alla våra ansikten familjen Plejaderna

såg mönstret tecknas fram lyckan lyste lyktlikt

i det varma skenet torkade tårarna glädjen spirade