var det detta vi strävade efter

var det detta vi ville nå

att ingen i livet, på vägen

säker skulle gå

var detta meningen min vän

att vi varandra

skulle sluta att känna igen

och låta oss luras av bleka kopior

och köpa lycka för ett par tior

var tanken att vi skulle ensamma

igenom mörka tidevarv fara

att vi aldrig ifred från våldets tyranni

skulle få vara

var det så här det var tänkt att bli

att jagets individualistiska ego

skulle utrota allt som var vi

säg mig sanningen om den plan

som fick det att kännas när den förverkligades

att den var undertecknad och skriven av fan

kan jag åter le igen?

går omkring på gator och torg

känner sådan smärta och sorg

jag längtar efter värme och vänskap

men jag slukas utav detta kalla

samhällets stora stora gap

vem är jag för de andra

för dem som känner sig tvingade

att ensamma vandra

säg mig för vem ska jag bli någon nu

om vi med varandra inte vågar vara jag och du

vi ser inte varandra i ögonen mer

på vägen syns de utslagna bli fler och fler

var det hit vi var forserade

och tvingade att komma

när ska samhällets ansvariga

ödmjukas och bli fromma?