svirrande vingslag mot pansar

slänger sin kappa i vindens hår

slickar i sig vinets nektarrikedom

saluterar utbryter i vingslag en fanfar

från blomma till blomma flygande

mellan renfanan klövern hundkexen

svirrar in mot natten irrar svirrar svirrar

landar i min tallrik med blåbärsfilen

söker en förklaring till detta självmord

gör vad jag tror kan återuppliva guldbaggen

flämtande första andetag segrar över döden

sakta sträcker den på benen svirrar vingparen

jag störtar mot fönstret med baggen i hand

skyndar sträcka min hand ut raskar på flykten

guldbaggens svirrande vingpar mot pansar

avrättas av den hungriga svalans näbbar och klor