Solstrale… ÄVEN OM JAG BRINNER I MIN INRE LÅGA KAN JAG KÄNNA MIG PÅ MIN VAKT
jag är beredd att fly stänga ned och dra
är på min vakt vill inte se slakt
natten närmar sig ryggen värker så
jag har burit tungt min själ ihoptryckt
i vakuum händer inget bara värker och värker
trycker och trycker igenom hela mitt vara igen och igen
dagen kommer aldrig natten är skrämmande
jag har ingen kraft det finns inga dun
inget täcke av värme inget mjukt att falla mot
det blev som en pina att klicka fram texter
rädslan att möta det igen förnedringen av det i mig
som är på väg att blomma som skulle brista ut i blom
men frostnätterna kommer isens grepp av hård kristall
trycket som trycker ihop kan inte förvandla mig till en vacker flinga mer
en trötthet som strimlar varje uns av glädjen dör
det är inte vemodet hösten inte frånvaron av solljuset
det är solen som fanns i mig jag packade undan den igår
jag blev så rädd vill gråta när jag såg hur fel det är
att tiden inte formats oss män och kvinnor till goda
alltid kommer det att finnas obetänksamhet och rent hat
det kommer aldrig försvinna att människor gör varandra illa
i det ska jag sockra min dag låtsas allt är sött och smaka
den här gången gick det inte att förvandlas till en flinga
...
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 232 gånger och applåderad av 12 personer Publicerad 2016-10-27 20:53
|
Nästa text
Föregående Solstrale |