svagt viskar orden

skriker på plakat

tiggandes slantar

orden viskar se mig

plakaten skriver ge

slantarna klirrar in

gatan av hungersnöd

där inga hus finns kvar 

det rena vattnet borta

barnens lek är tystad

smeksamma ljud av

härligt glada skratt

inget blir som förut 

återvändandets idé 

till ingenmansland

träden de har brunnit

skörden ruttnat bort

jorden fylld av krigsoffer

vart ska den verkligheten

stiga in som en gång var

inget finns att återskapa

vännerna är alla begravda

husen vägarna livet likaså

mardrömmen verkligheten