svala dagars onåd dräper

den bästa av själars värme

drar med sig melankolin

sluter upp med mardröm

tankarna bankar slår ilar

vem hade väl trott på ödet

att snön kommer varje år

att efter det kommer iskyla

isbelagda gator plogkarmar

obotliga optimister sig mister

de frammanar affirmationen 

en evig sommar evig evig evig

det eviga blir ohållbar sanning

att årstider ej går att hoppa över

de finns alla trotsiga eller ljuva

sakta går det upp ett ljus på trappan

följt av ett helt tåg av ljusslingor nu

Lucia ingen proftetsia utan tradition 

liksom snön kommer under vintern

våren följer efter med blomsterknopp

vi är stagnerade glasyrer på cupkakes

frostiga med dekorationer över allt

glittrar av snöflingor och pärlsocker

vadderade med bomull och lussebullar 

stoppade med pepparkakor och sill