i tystnaden hände inget

det var när ljuden kom

då uppenbarade sig allt

Sverige överfördes till ett

Norge grät mig in mot bergen

radionmusiken gav Vivaldi 

mamma stäng av musiken

det blir för mycket för mig

så mycket vackert på en gång

vi stannade vid vägrenen 

mina två bröder hånade

mitt hjärta var fyllt av nåd

mina blå ögon benådade allt

ett elixir av livskraft strålade

fyllde mig med vart underverk

vägen hem var aldrig lika vacker

saker i mörker fick röster i natten

ögat såg genom lappen visade nuet

synen av en tår innanför lappen

som sköljde sig ut ned mot kinden

där en strimma ljus tog sig in under

lyckliggörandet var på min sida

jag har varit sex år och lycklig

mitt i livets hårda motgångar

idag är mitt högra öga ett ärr

av etsade minnen av sådant 

som ett hjärta håller ömt om

lappen satt för det friska ögat