i min famn ligger ett hjärta 

utan ord utan mening - dött

det har stannat, kallnat nu

mitt hjärta var så en gång

låg inom mig dött och kallt

tyst och tomt helt öde ensamt

...

saktmodet dräpte frenesin

saktade in evighetens framfart

där inträffade kollisionen direkt

det var inte tänkt att stanna nu

eller sakta in just där så abrupt 

det fanns en dold mening i allt

tiden visade sitt rätta jag för mig

timmarna smulades sönder till stoft 

dagarna föll samman som korthus

bakom kollisionens evinnerlighet

kunde jag inte föreställa mig liv

men där spirade mirakler på fälten

vågorna bröt mot strandbrynet 

gryningsljuset gav konturerna form

färgerna återvände till dem - livet lekte