du min lille vän
med solblekt hår och fräknar
du blir aldrig äldre
i min tanke

trots att du nu står här
med skägg och skallig hjässa
storväxt och tung
en rakryggad man

men när du gråter
är du bara min bror
han som vuxit ur asfalt
som skrapar i himlen

det är okej att vara svag
att brista en stund
jag vet att din gryning
alltid kommer