När man går här på sorgens väg
inser man att man är ensam
trots att folkmassor överallt
sorgen finns här idag men bara jag känner den


Du är här men inte levande
jag kan känna men kan inte ta på dig
du är levande inom mig
jag känner din beröring
när du håller om mig när jag ska somna
och luktar på mitt hår
sitter och beundrar mig
när jag sitter sittandes på bryggan
och tittar ut mot sjön när solen går ner


Du visste jämt vad jag kände och tänkte
villig att ge upp allting för mig
du var min brygga över min överflödiga flod
vem ska hålla min flod stadig nu
när du har vandrat med änglarna
jag är så ensam - jag är så ensam
trots att jag har många runt omkring mig


Du håll mig i handen när jag behövde hjälp
du sa till mig att jag klarar det när det blev tufft
när jag blev ledsen håll du om mig
du fanns där för mig som ingen annan fanns
nu är du borta - för alltid är jag rädd för


Men jag ska alltid minnas dig
när jag sitter på bryggan
hör vattnet skvalpa - ser solen gå ner
då ska jag kurra ihop och minnas dig
som aldrig förr för du lever inom mig




nu och för alltid även om ingen ser dig