mistlurens dån mot sinnena

fastlandet under mina fötter

dånandet hörs mot stranden

kantarellerna vaknar sömniga

i köket har frukosten intagits

gardinerna öppnats mot solen

dimman ligger inte kvar här nu

den drog ut mot havets vågande

svagt kvittrar blåmesen förvånat

undrar vilken fågel mistluren tillhör

barnbarnens fötter sprungit till skolan

köksbordet gapar tomt så när som ...

här sitter jag med varm solbelyst nacke

bakåtkammat hår som stramar i en knut

fötterna vilar stadig mot köksgolvets kyla

pinnsoffan bär upp den nu vittra kroppen

mistlurarna dånar från de nu fjärran färjorna

far ut på led mot öster med stiltje hav inunder

bilköerna slingrar sig långa över 276: ans  asfalt

båtarnas horn stöter sömniga chaufförer i sidan

morrande båtmotorers ljud tar sig förbi ända hit

vittnar om upplevelser sommarens fina dagar gav