ser i en stilla promenad

genom mina minnens ris

några fallfrukter rulla ut

ned mot gatan rakt mot mig

de har mig tagit i sikte minsann

svaga aningar om måltavlan jaget

vet att päron och äpplen lätt bli mos

sätter in damhandväskans artilleri

hårt mot mjukt kommer ge skydd 

på en vägren skvallrar renfanan

med gyllene små flodhästar uppå

de suger nektar med sina snablar

har små vingar uppå ryggpartiet

en sådan flodhäst med rosa naglar

tänker aldrig låta en sådan flytta in

de bajsar i vattnet i badkaret och sprider

dyngan med sin propellerliknade svans

sätter kaffet i halsen åt mina fantasier

de är klena och diffust organiserade nu

består mest utav pastelltonade akvareller

vart det stickande gula kom ifrån vet ej

akvareller är lätta att ändra karaktären på

när jag målar dem först i pastelltonerna

går det lätt att spilla några stänk av blått

som med detta gula lätt blandas till grönt

till skogen brukar jag ofta ta min tillflykt 

eller på ängen vandra bland blomsterna 

plockar gärna svamp och örter när det går

vet vilka som är ätbara och hälsobringande 

det är inget sådant jag har fått i mig nej nej

det var bara det att humlebaggen visade sig

och den grönskimrande guldbaggens natur

jag fann ett barndomsminne i detta så hemskt

då flykten in i de abstrakta bildernas spel jag tog

flög in bland symbolverklighetens bokkaféer

där landade jag bryskt i en kaffekopp till sist

det var det tredje sådant café som jag där besökt

så satte både jag och dryckerskan kaffet i halsen

så det for ned i vrångstrupen och tog andan ur oss

kommersiella sådana berättelser går icke an

de kan inte assimileras av den stora läskretsen 

de har blivit lobotomerade via babelstorn

som sänt ut allt för många reversibla radiovågor

dessa har sedan utjämnat kulturhungern bestämt

allt ska paketeras i vetegräsens grönskande frodighet

där lydiga grå flodhästar simmar i bottenlösa lersjöar

samtidigt som en uppstoppad fågel med kamera ser på

fast egentligen är det uppstoppad fågel det handlar om

men djuraktivister som värnar flodhästar skapas

medan gråhägerns liv blivit en biprodukt av allt

ingen blev där efter medlem i ornitologernas förening

men dock många anslöt sig till fotoklubben 

dokumentärt

svart kaffe i strupen