svart aska sprids ut

dagens vindby blåser

den snabbt ur handen

glöden slocknat har

de förut så frimodiga

vilsna suckar blöder

vandrar ensamma hem

de lämnade virkar väven

de som stannar de stickar

de som vägrar gå de väver och

väver sitt nät kring sitt offer

lindkronornas löv gula faller

stadens svarta gata färgas gul

lövhalkan skördar sina offer

höstens frost omvandlar oss

kvar bli mull och ben

furan reser sig ståtlig över alltsammans

orubblig står den emot höstens stormar