publikhavet fyllde bänkarna

yngsta dottern satt där nära

inom mig visste jag 'befrielse'

hon hade öppnat sig tagit emot

hennes tårar av beundran MAMMA!

hennes ord att jag berört henne

mamma jag beundrar dig för allt

oväntat att få sådant beröm nu

efter år av trots och brytningstid

nu hemma i varandras armar igen

ett hjärta som kände igen det andra...

en omfamning och ett 'befriande' nu

flygeln låg där inför mina händer 

tonerna flödade mot lyssnarskaran

ansikten som tog emot mig 'befriande'

visade acceptans friheten i att lyssna

de önskade få en del av min musik

hjärtat svämmade över av ödmjukhet

för första gången i mitt liv ej nervös

för första gången en egen konsert

med improvisation av toner till foto

min älskades fotografier så vackra

de talar till dem alla i publiken nu

de stannar vid detaljerna de udda

de oväntade perspektivet med ljuset

flingornas dans i ljusets uppenbarelse

vattnets speglingar i vinterskruden

som om de ville frysa ögonblicket där

då kom kameran fram just då i rätt tid

svaga bleknade obetydliga? men på bild

till musikens toner på tvärflöjtens spel

lyftes de fram  framkallade sin styrka

publiksvaret leende tårar skratt vinkningar

kramarna ordens magiska då de berömde oss

gav oss tillbaka vad allt slit tagit ifrån oss

ett liv man trott var förgäves väcktes igen

blommade upp i oss alla gjorde oss vittra 

leende sökte farvälen skäl att ses snart igen

äta leka skapa sjunga spela utbyta erfarenhet

tiderna har inte förändrat oss vi är de samma

våra sinnen vill socialisera kring ett ämne ...

bilder konstverk musikstycken för oss samman

vernissagen med en tillförande familjekänsla

gemenskapens tempel av varma omfamningar

förvandlade var och en till bevingade varelser

befriade från våra bördor lättade för en stund

älska stunden den är din

finn dig befriad i närheten

låt den få leva med dig i allt