Vi har nu stridit med tiden. Kopierat texter ompublicerat dem. Kämpat med tekniken. Vi ska göra vårt bästa vi kan, för att, kunna dela, men tyvärr bara applådera ni får nu mera... DET GAMLA MÅSTE DÖ FÖR ATT LEVANDEGÖRA NUET
himlens stjärnor markens blomster fyller ögonens dröm av något vackert tätar livets söm broderar fram en formel som gör kärleksdröm till sanning
först måste det gamla dö...
jag klär min kropp med markens blomster dekorerar håret i himlens rubiner och smaragder allt gnistrar i en svängande virvlande dans förvandlas till en stege i dansbanans steppande klang
dragspelaren med sin rytmiska bälg drar sakta fram sin trollformel tapetserar mitt inre med sin musik i sinnenas inre kristallkronan gungar
skönheten gör mig förundrad men den sista repliken när kistgolvet faller i miljarder bitar som i en panisk dans målar ansiktets fåfänglighet till evighet
rummet är rent huset är mitt nu är stunden kommen när jag får färgsätta allt och jag väljer vitt livets lycksalighet i ensamhet begrunda
äger nu ett tjusigare skrin ser döden i vitögat... i framtidens glädjerus jag stiger in inte dröm icke verklighet mer råder
nu finns HAN tätt intill för att stanna verkligheten har än engång överträffat dikten kärleken kärleken läker mig...
fyra år av lycka vår framtida stig ska vi gemensamt smycka
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 427 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2018-11-26 15:30
|
Nästa text
Föregående Solstrale |