Mörker
moln
tung kvav luft
en dov förväntan
som en törst

avlägsna ljusblixtar
långt borta
ljudlösa
nya blixtar
klara
starka
ögonblickliga
några låga dunder
som sakta rullar fram

fortfarande
inte en droppe
bara en tryckande väntan

nya blixtar
på avstånd
lågt muller
sakta bärs en doft i luften
en tung jordig
mustig
kraftig
doft av törstig mark

en tystnad
bruten av blixtar
låga muller
mer blixtar
mer nära nu

ett tyngre dån
luften är tung
som om den bär mer än den orkar
som om luften bara vill släppa allt
ett muller
som ett ras
eller fallande saker längs en klippas brant

som stenblock i rullning
sakta
sakta
men med en ökande fart
lyfter vinden

de första stänken snuddar mina bara armar
små kalla beröringar
huden ryser till av det kalla

ett stort ljussken och ett öronbedövande brak
sedan
som om något brustit
ett regn
som faller
tungt
starkt
tätt
studsar på den ännu torra marken
piskar upp löst damm
innan det fångas av nya droppar
slår ner i marken

nya blixtar
nytt dån
mer droppar
mer regn

och jag möter ännu ett sommarregn