Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Emellanåt skapar jag ur intet något till alltet. Det vänder ut och in. Det ventilerar alla sinnen och frigör spänningar...


SJÄLEN GÅR PÅ SIMSKOLA

 

jaget hade varit ute och jagat tyger av olika slag. alla dem jaget mött ville dela med sig. därför var inspirationen på topp. men innan låg jaget där tort, sprött och väldigt visset. det är egentligen inte sant... men det blir lite mer dramaturgiskt att gå från botten till toppen. att alltid vara glad är tydligen mycket jobbigt. mitt eget jag tycker inte så men någon annans jag kan bli irriterad. över att jag är glad. kan det finnas sådana människor?  finns det andra jag som håller inne med glädjeutrop därför det dramaturgiskt är opassande? hur som, ... , jaget mitt hade bytt fil till a-fil. långfil var så segt. dessutom hade jaget massor med saker det ville göra. men det var själen som styrde hur det skulle bli. ja för se själen hade suttit på kammaren pga jaget. inspärrad? njae, kanske inte undangömd. dock hade själens tentackler utåt skrumpnat en aning. så för att jaget skulle få något gjort och bli euforiskt glad, då krävde själen att görat skulle generera väskor till välgörenhet. jaget sade att ja det gick bra. dock ville jaget att själen skulle simma lugnt. det där med att simma var inget själen visste hur. så själen sökte på nätet om hur den skulle lära sig att simma. några sade att för att lära själen simma måste man ha ett badkar. och tonvis med badsalt. livets salt? ja kanske det behövdes lite skolning. lite simskolning. själen beställde ett paket. när paketet kom hade jaget inge tålamod och slet upp det. själen blev lite häpen för paketet var tomt. sånär som på en liten bit tyg. på denna lilla tygbit stod en text. innebörden var "så länge du vevar med armarna och trampar vatten håller du dig över vattenytan" ... ? ... jaget skrattade hånfullt åt själen. det där kommer du aldrig att lära dig! ... nej jag kommer aldrig att lära mig så länge du hånar mig. jaget såg sig i spegeln och beundrade sig. själen sneglade avigt på jaget. men så kom själen på en rolig idé. varför inte simma i spegelbilden. så själen hoppade in. plötsligt ändrades minen i jagets ansikte. från att endast ha speglat jagets självbild speglades nu själ-bilden av jaget. det gav jaget en skön känsla. hur gjorde du det där? själen svarade... jag simmar lugnt bara. jag ska lära dig. kom så simmar vi ikapp....




Fri vers (Prosapoesi) av Solstrale VIP
Läst 230 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2019-10-23 20:57



Bookmark and Share


  Lars Hedlin
Bra själv påminnelse djup och rik på insikter :) Gillas mycket!
2019-10-27

  BenGust VIP
Kreativt tänkande.
Kroppen blir storligen glad.
2019-10-26

  Bodingen VIP
"från att endast ha speglat jagets självbild speglades nu själ-bilden av jaget". Underbart!
2019-10-24

  Olof Lagerhorn VIP
Fint gestaltat och resonerat kring hur
"jaget" och "själen" förhåller sig till varann.

2019-10-24

  Flicis VIP
Wow!!!
2019-10-24

  nu 1.0
Härligt berättat om jaget och själen!

2019-10-24

  ULJO
Intressant tanke
2019-10-24

  Poeten Salvador VIP
Är själen detsamma som psyket?
2019-10-23

    Lena Staaf VIP
Simma, sjunka eller bara flyta med? Det är stora frågor att tampas med. Bäst att sätta flytväst på själen för säkerhets skull.
2019-10-23
  > Nästa text
< Föregående

Solstrale
Solstrale VIP