vad vet vi

vi som aldrig 

kan låtabli

jag har inte varit någon stans

annat än hemmavid och vilat

haft vänner, barn omkring mig

ätit gott promenerat så smått

druckit goda drycker av olika slag 

varit mig själv rättvis somnat i tid

men nu så uppdagas abstinensen

utan poesi i tre dagar försmäktar

jag i denna världen så här är jag

den kalla dagens kyla mot kind en isande vind

så hårt mot sinnet men vibrerar kärt ett minne

ser inom lundens grönskande prunkande vackra

så att varje del av kroppen faller där in i fröjd

solen molnen värmen från himlen svalor skriar

 vintern skriver poesi i frostrosornan på min kind