Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Solstrale… Stå upp för livet och dess rika skeenden av glädje och sorg... (bilden beskuren pga formateringsmall för bilder)


EN DUVAS MEMOARER

 

vinden susade kallslagen mot vingpennorna

sakta studsade en boll mellan grindarna ut...

den landade framför en bil som bromsade in

barnet sprang ut bilisten förmanade barnet...

bollen och barnet nådde lyckan i varandra

bilistens hjärta kramadetill knöt sig pustade

och saktade in när foten sattes på gasen...

 

på en gren i trädet satt jag nu med Konrad

han hälsade glatt... Virran TJENA!... flax?

Nej inget flax idag... Känner mig tungsint..

Konrad flög sin kos mot varmare breddgrader

sedan satt jag där och kuttrade oävet snålt

gnällde och gnydde och grottade i all ångest

barnet fick syn på mig kastade bollen på mig...

 

sedan satt jag plötsligt i en bur bruten vinge

jag borde ha hängt med Konrad den kanaljen

trots han är dryg ovårdad och stinker duvslag 

en kvinna stod lutad över mig beundrande... ?

hon såg något i mina brunfläckade vita vingar

hon mindes en duva från sin barndoms vårar

 

barnet var oregerligt otåligt och ivrigt att få mig

men veterinären sade nej nej nej duvor är fria...

duvor ska inte has i fångenskap då dör de i sorg

sedan tog det två dagar tills de släppte mig igen

flög till mitt träd satte mig på min gren spejade

där på övergångsstället två påkörda duvor... ... 

Konrad HERRE GUD Konrad? !!! ... ... ... ... ... 

vad skulle jag säga nu om att drömma om Konrad

jo att vi en gång varit riktiga kära turturduvor...

 

solen övergav himlen månen steg upp ur molnbädden

hjärtat knöt sig likt en kämpande solidarisk knytnäve

pumpade och pumpade livets blodomlopp genom mig

på morgontimmarna föll snön stilla vackert att beskåda

nu ville jag bara träffa tomten för att önska mig en sak

vad önskar sig då en duva på en gren i en enkel stad?

vill ha Konrad tillbaka - ångrar att jag baktalat honom!

 

tomten kan inte trolla svarade Greta inte som naturen

en grönare värld skulle du önska vännen - Virran!?...

hur är det med dig är du nere igen - vad kan jag göra

stann här med mig Greta och minns Konrad med mig

satt där och mindes tills allt började kännas bra igen

hjärtat mjuknade upp sorgen släppte Greta va god...

Solen smälte snön sydvinden friskade i vi stack iväg

de vackra landskapen under vår resa gav lisa i själen

duvflockar från hela världen möttes över Olympos

vintern hade lagt sig över bergen men i ravinerna 

i dalarna mot medelhavet oändlig tillgång på mat

 

livet skulle gå vidare så även för en enkel duva...

med oss i flocken skulle dock tornfalkarna slåss

våra ungar skulle rövas bort och livet sorgkantas

men på det stora hela skulle livet gå vidare i ljus

... i kärlek till livet...

 




Fri vers (Prosapoesi) av Solstrale VIP
Läst 250 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2019-11-10 09:40



Bookmark and Share


  ULJO
Duvor är skrämmande för många. Men din text lyser upp.
2019-11-11

  Roger VIP
Befriande och spännande betraktelser ur en dufvas perspektiv!
2019-11-10

  Karina"Kia"
En duvas historia om att lära sig älska sitt som livets dystra tillvaro erbjuder,att vara lugn och tapper under allt det mörka livet runt omkring än ges,vara stark och rycka upp sig!

Så underbar sorgsen men med en gnutta glimt i ögat lösning denna dikt är!!
2019-11-10

  Ewa-Britt Nilson VIP
Som en skön
tätatät detta lät
men det blev fall
kinden kall... Men i
alla fall, ny tid stod bi
men då kan det åter bli:
ETT NYTT & GOTT VI!
*****************

2019-11-10

    Lena Staaf VIP
Vilken härlig dikt om duvors liv och drömmar som är likt våra egna liv och drömmar. Medryckande!
2019-11-10
  > Nästa text
< Föregående

Solstrale
Solstrale VIP