Solstrale… Stå upp för livet och dess rika skeenden av glädje och sorg... (bilden beskuren pga formateringsmall för bilder) EN DUVAS MEMOARER
vinden susade kallslagen mot vingpennorna sakta studsade en boll mellan grindarna ut... den landade framför en bil som bromsade in barnet sprang ut bilisten förmanade barnet... bollen och barnet nådde lyckan i varandra bilistens hjärta kramadetill knöt sig pustade och saktade in när foten sattes på gasen...
på en gren i trädet satt jag nu med Konrad han hälsade glatt... Virran TJENA!... flax? Nej inget flax idag... Känner mig tungsint.. Konrad flög sin kos mot varmare breddgrader sedan satt jag där och kuttrade oävet snålt gnällde och gnydde och grottade i all ångest barnet fick syn på mig kastade bollen på mig...
sedan satt jag plötsligt i en bur bruten vinge jag borde ha hängt med Konrad den kanaljen trots han är dryg ovårdad och stinker duvslag en kvinna stod lutad över mig beundrande... ? hon såg något i mina brunfläckade vita vingar hon mindes en duva från sin barndoms vårar
barnet var oregerligt otåligt och ivrigt att få mig men veterinären sade nej nej nej duvor är fria... duvor ska inte has i fångenskap då dör de i sorg sedan tog det två dagar tills de släppte mig igen flög till mitt träd satte mig på min gren spejade där på övergångsstället två påkörda duvor... ... Konrad HERRE GUD Konrad? !!! ... ... ... ... ... vad skulle jag säga nu om att drömma om Konrad jo att vi en gång varit riktiga kära turturduvor...
solen övergav himlen månen steg upp ur molnbädden hjärtat knöt sig likt en kämpande solidarisk knytnäve pumpade och pumpade livets blodomlopp genom mig på morgontimmarna föll snön stilla vackert att beskåda nu ville jag bara träffa tomten för att önska mig en sak vad önskar sig då en duva på en gren i en enkel stad? vill ha Konrad tillbaka - ångrar att jag baktalat honom!
tomten kan inte trolla svarade Greta inte som naturen en grönare värld skulle du önska vännen - Virran!?... hur är det med dig är du nere igen - vad kan jag göra stann här med mig Greta och minns Konrad med mig satt där och mindes tills allt började kännas bra igen hjärtat mjuknade upp sorgen släppte Greta va god... Solen smälte snön sydvinden friskade i vi stack iväg de vackra landskapen under vår resa gav lisa i själen duvflockar från hela världen möttes över Olympos vintern hade lagt sig över bergen men i ravinerna i dalarna mot medelhavet oändlig tillgång på mat
livet skulle gå vidare så även för en enkel duva... med oss i flocken skulle dock tornfalkarna slåss våra ungar skulle rövas bort och livet sorgkantas men på det stora hela skulle livet gå vidare i ljus ... i kärlek till livet...
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 250 gånger och applåderad av 16 personer Publicerad 2019-11-10 09:40
|
Nästa text
Föregående Solstrale |