Solstrale… En kråkas reflektioner
skrockande skata kråkan reta barnen ropar och stretar rimmar kråkor kan tänka en tanke på den vi skänka
jag har suttit ensam här mitt krax låter si sådär... en bit plast i strupen sitter fast det är nog därför ni bara hör rasp rasp
jag skulle gå på kråkting men av det blev ingenting istället stannade jag på gren tills månen steg i timmen sen
man har försökt att skjuta mig man har försökt att förgifta mig man har matat mig med skulor missat har dock alla deras kulor
en skata blev i mig saligt kär undrar varför skator gör sådär de har väl inget annat för sig så kan det nog ock sluta för dig
en dag ska jag flyga vidare igen men det skjuter jag upp till sen minnet av en fölorad kråkvän vemod ni människor känner sen
ni kommer sakna mitt krax i grannskapet mitt signifikanta rasp från strupen skrapet i solnedgångens siluett jag öppnar gapet sväljer solen likt ett bär sen hörs bara rapet
natten kommer en dag till jorden för att stanna jo lyss till mina kraxande ord de är ju sanna
Bunden vers
(Rim)
av
Solstrale
Läst 348 gånger och applåderad av 14 personer Publicerad 2020-02-28 09:34
|
Nästa text
Föregående Solstrale |