Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
R.I.P Pappa 930301


Vem hade trott att det var sista gången jag hörde att jag var din flicka?

En tidig måndag morgon vaknade du upp
men vem hade trott att det var din sista
jag vaknade upp såg solen sakta stiga upp
såg fåglar sitta vid det snötäckta trädet utanför mitt rum
du lyfte upp mig i din famn och sa att jag var din flicka
men vem hade trott att det var sista gången jag hörde det
jag ville leka med dig men du hade inte tid sa du
du sa att du skulle leka med mig sen när du kom hem
du pussade mig på pannan och gick ut genom dörren


Mamma och mina bröder vaknade och vi gjorde oss ordning
för att bege oss ut på banan för du skulle ju tävla i Vasaloppet
vi ställde oss ganska nära målet för att kunna gratulera dig
folk började komma in i mål men ingen skymt av dig såg vi
väntan kändes som evigheter för det var det verkligen


En gammal gubbe kom fram till oss och sa att du hade ramlat
skulle följa med till sjukhuset för det var där du låg
mamma sa att jag och mina bröder skulle vänta i bilen
det tog inte lång tid innan mamma kom tillbaka
jag såg mamma ledsna ögon och förstod att något var fel
men vad skulle jag förstå jag var bara fem år gammal


Vi gick genom korridor och korridor
kom fram till rummet där du låg
gick in i rummet och jag sprang fram
hoppade upp på sängen
men du öppnade inte dina ögon
du kramade inte ens mig
mamma tog mig och gick ut i korridoren
hon sa att du sover riktigt djupt
och att du inte kommer vakna upp
mamma föll tårar efter tårar
jag kramade om henne hårt
jag viskade att allt kommer ordna sig
för du har mig mamma sa jag
vi gick in till dig igen
jag gick fram till dig och tog din hand
minns fortfarande hur kall den var
jag pussade den varsamt och ömt
sa tyst för mig själv att du måste vakna upp
men du sa ingenting och vi åkte hem utan dig i bilen


Mamma gick och la sig och var ledsen hela tiden
men varför var hon ledsen du låg bara och sov
du kommer ju vakna snart eller hur pappa
nästa dag packade mamma och körde hem
mamma stannade i sitt sovrum lämnade det aldrig
efter en tid förstod jag att du inte kommer hem
du lämnade oss - jag var så arg
jag gick runt och sprakade på möbler
hur kunde du lämna oss pappa - vad hade vi gjort?




Fri vers av Lilla trollet
Läst 1032 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2006-07-08 00:38



Bookmark and Share


    Noyle
Fan, jag gråter nästan.
2007-07-21

  Förstörd
Den ät abolsut värd att läsa, jag beklagar och dina ord är så starka att jag känner dom ända hit bort. Take care
2007-04-04

  carmie
Det är verkligen hemskt men jag tycker du skriver som en novell utan punkter mest. Jag tycker poesi även handlar om att leka med språket, väva in känslan med hjälp av ord, tempon och radbrytningar, även om det rä viktigt att berätta något. Komman är cokså bra
2006-11-22

    Camillaa
Riktigt bra :D härligt jobb :)
2006-08-16

    TigerCia
usch... vad sorgligt...och vackert beskrivet...av ngt så sorgligt....
Många kramar
//Cia
2006-07-11

  Putte T
Kan bara sammafatta det du skrivit med dessa ord..

Du kallas för livet.
Du ger och du tar.
Så länge som du finns.
Lever hoppet alltid kvar.
Du smeker oss ibland.
Men du slår med samma hand.
Och vägen som vi vandrar.
Genom livet med varann.

Du skriver ur hjärtat Anna.
Fortsätt med det.
2006-07-08

  Jan banan
*snyft* Mycket fint och bra skrivet. Den röde verkligen än i hjärtat, att någon sådant kunde ha hänt... :(
Du är stark att du forsätter leva livet, och det är jag väldigt glad över också! =)
(stor kram)
2006-07-08

  The Third Poet
*snyft*, asså pappa sover nu men bara för det ska jag ge honom en puss, tack för denna underbara, underbara dikt jag menar det verkligen, det finns nog ingen dikt här på hela poeter.se eller nånstans, jag läst en sådan här tragisk men en helt underbar dikt... tack för att du fick mig öppna mina ögon och se det jag inte velat se eller höra...
2006-07-08

  Madjori
Så fint skrivet...berör nog dom flesta som läser den ...

Känner en smärta ....bara 5 år....men du kommer ihåg ...
Vet inte riktigt vad jag ska säga mer , men denna dikt säger så oerhört mycket.
Hälsn.
Madjori
2006-07-08

    Mahogny
Jag kan inte säga annat än att jag blev djupt rörd! JAg vet inte vad jag ska skriva..men jag var tvungen att kommentera.. Rubriken är så fin och sorglig.. kramar
2006-07-08

  Wretling Erik
Oj!
Det jag fastnar för är din unika förmåga att berätta om känslor. Jag har läst texter med¨10 gpnger svårare språk men ingen lyckas förmedla samma känslor som din text.

Jag känner hur tårarna faller ner på min kind här i mörkret. Dels av ledsenhet att du fått uppleva detta, men också av glädje, att jag äntligen ´har hittat någon som har det djup jag tycker ingen annan har.
2006-07-08

  osams
neej va hemskt, verkligen bra skrivet,, bär så mycket känsla...
2006-07-08

    Veronica Eriksson Blok
Den här väckte många känslor inom mig, en mycket stark och rörande text.
2006-07-08
  > Nästa text
< Föregående

Lilla trollet
Lilla trollet