koppar utan fat kom till världen...

faten fick stryka på foten, underligt

men innan var det kosa med handttag

örat hade inte tillfogats koppen ännu

vi finner detta öra var morgon till kaffet

undrar stilla om det lyssnar till oss

tallriken var skapt för att hålla vätskan

så den inte spilldes ut över famnen...

ja för vi hade inte bordet vid öppen eld

skålen kom och innan dess var där kosan

en kosa med ett handttag att dricka soppa ur

ett handttag att hålla sig i för att få i sig föda

undrar vad det att hålla sig i något betyder...

käppen skapades för att kunna ta stora steg

kanske på vandring hoppa över bäcken...

ta sig till andra sidan för att finna örterna

de man skulle koka soppa eller en kopp te på

kanske skulle örterna läka sår eller bota sjuka

med käppen plockade vi ned frukten att äta

undrar vad en käpp skulle mer symbolisera

på mitt knä sitter ett barnbarn och gungar

i min famn kan jag hålla honom tätt intill

i mitt hjärta fylls kraften på och i mitt minne...

söker jag berättelser att delge som passar stunden

han grubblar över tingens vara eller icke vara

jag berättar om hur vi kan jobba på vår trevlighet

barnet gör mig uppmärksam på varats innersta

att han bjuder mig sin visdom genom metaforer

det är berikande att lyssna på barn och känna ro

hans lösning på min synproblematik är kärleksfull

jag kan vara liksom ett öra på koppen så du hittar

då bränner du dig inte eller snubblar, låt mig bli din käpp