Det var länge sedan vi var små
men i hjärtat av varje kamp
finns skratt av oss som barn kvar

jag säger inte det var bättre då
sol och regn som nu
okunskap om mycket

hur tar man sig genom
förväntan och besvikelse
sjukdom och längtan?

En oändligt massa år har förflutit
en massa ord har vandrat
i stormars kör och genom vågors svall

vi bär en längtan efter kärlek
en uppfylld kärlek jublar
och vissnar strax därpå

som rosorna fäller blad
som vinden viskar i moll
faller vi i mullen ned