Framför mig ser jag en brun dörr. Den är däruppe i trappan. Den ska jag snart knacka på. Bakom den står en lärare framför gröna tavlan och därinne sitter också en klass. Min klass. Ska det bli.

Det var ju inte så. Men i mitt minne, i mina drömmar knackar och knackar jag på en brun dörr och väntar på att bli insläppt.
När jag tänker efter vet jag att jag följde med några från min gamla klass i sexan till den nya klassen i högstadieskolan. Vi måste haft upprop. Och vi måste ha kikat blygt på de andra tjejerna och vi måste ha granskats och bedömts av de andra killarna, och vi måste ha gått in och satt oss tillsammans med våra kollegieblock och blyertspennor och nya suddgummin.

Men jag minns bara den bruna dörren där uppe i trappan.