jag visste inte vad jag skulle göra... jag satt på lektionen och förstod ingenting... jag var tretton år... jag hade just fått kroppen upptryckt mot en vägg... de stod utanför skolan... raggarna... de pekade ut en tjej... tröck upp henne mot väggen... ett slags hot... ett val... man blev utvald... själv hade man inget val... jag valdes... det där följde med in på lektionen... satt där och klottrade... kollegieblocket var fullt av klotter... sådant klotter som gjorde att jag mindes... mindes allt som sades på lektionen... lärarens genomgång blev helt fullt levande av att se mitt klotter... jag fäste varje ord vid linjerna, strecken eller prickarna... denna gången skulle vi skriva en uppsats... men den här lektionen for jag ut ur sammanhanget... rädslan var förlamande... raggarvald... jag hade inget val... uppraggad... av raggare... skräckblandad förtvivlan for över mig... då skrev jag inte... då tecknade jag... ville vända allt till glädje... det följer mig i min natur... en natur som inte övergivit mig... den att teckna med glädjande budskap... deskiffrera detta den som kan... men denna teckning betydde det... var glad och sök glädje... jag sattes på flaska med en etikett... ser du flaskhalsen... såg mig i min rädsla att det skulle hända... våldtagen av raggare... sånt hade hänt... en gång hade en tjej krossat en flaska... sedan hotat att skära lemmen av honom om han rörde henne... ... ... teckningen påminner mig... den väcker känslor till liv...

idag såg jag hur "andras illdåd vänt i ljus"... min text hur den nyttjats till otäcka tankar... ett besudlat kommentarsfält... jag avböjde att berätta...

nu som då... hela dagen höll jag det inom mig... oron och sorgen över att vara objektiviserad... att ha framkallat mäns frustration... det heter något annat men det passar inte här... jag sades ha sådan inverkan på män... jag tar mig kramaktigt över magen... det knyter sig... ordagrant betyder det att jag förtvivlas över mäns tilltag... flaskan har ett huvud... lemmen har detta huvud på skaft... den skulle bara veta hur mycket jag hade huvudet på skaft... kanske skulle jag kunna tänka ut en reträtt... hatten på... det brukade man säga när man ville hålla sig till uppförandekodex... jag fann inte på råd... hälsade på min morfar och hans sambo... hon tycktes ana något i mig... hon avledde mig med en slant... gick ned... eller slantade ned till kiosken... dumma mej... där var dem... raggarna... jag sa som det var... jag kan inte hänga med er en hel helg... det går bara inte... pappa är brevbärare... han delar post till alla era morsor... de höll undan... jag hade ritat en glad figur med huvudet på skaft... en annan tjej fick ta min plats... nästa dag... jag gick sönder... skrek på dem att lägga av... hennes pappa jobbar på banken... de släppte henne... jag och hon gick till rektorn... berättade allt... han tyckte vi överreagerade... vi hade misstagit oss... allt finns kvar i minnet... liksom teckningen... eller avtäckningen av en hemlighet...