I åttan blev det riktigt jobbigt. Ingen lärare tyckte om att ha oss. Nån kastade vattenfyllda kondomer på svenskafröken tills hon grät. Pojkarna hånade teckningsmajjen som gick mellan bänkarna och spelade inspirerande flöjt. De kastade snuskluttar som fastnade i taket. Ingen åt i matsalen. Och jag var ordningsman.

En dag hade vi studiebesök på schemat. Vi skulle vara på ett bygge. Alla fick hjälmar och gå i rad efter en gubbe som pratade och pratade. Jag skrev upp frånvaron.

Nästa dag kom en tjej, vi kallar henne Mia.
\"- Varför har du skrivit frånvaro på mig, jag var där!\"
\"- Det var du ju inte!\"
\"- jo, det var jag. Visst var jag?\" sa Mia och såg sig omkring på sina kompisar. Det blev alldeles tyst. Det var Matte som hade avgörandet. Han lutade sig bakåt och kände lite på makten. Sen sa han sakta...:
\"- Vem ljuger oftast, du eller Åsa? Du var inte där!\"

Från den dan var klassen helt omvänd. Ingen bråkade, lärarna kom ivriga till lektionerna, isen var bruten. Några samlade in till en present till mobboffret på hennes födelsedag. Folk bjöds till festerna. Det blev en bra stämning. Detta fick jag veta på återsamlingen några år senare. För jag öppnade på dörren. Den bruna dörren. Och där bakom fanns ett annat liv.