Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Akvarell: Solstrale


Jag känner

 

isad sjöände frost i själen...

 

jag känner sorg och förtvivlan

sömnlösa nätter, kroppen värker

solens strålar når mig inte mer

jag är för långt borta för att nås

 

någon med sin fantasi har satt ett lås

det är då jag slås in i ett slags bås...

 

det är inte älsklingen, det är inte jag i vägen

det är verkligen någon annan som stjäl den

... ... ... ... ... ... ...  solen ... ... ... ... ... ... ...

 

min älskade...

jag känner mig trasig

jag känner dig hel

du känner mig trasig

du känner dig fel

 

min kropp så spänd

du försöker ge mig frid

men det finns inte tid

den är på glid

 

men...

något elakt och hemskt bredvid

skruvat skämt och bränt på allt

smutsar snuskar äcklar skändar

 

mig - mitt jag - min själ

 

Du ditt snusk...

jag känner dig

Du som stör mig

 

Jag...

jag känner mig själv

det gör ont att slås

av att någon kan

vara så grym emot

någon som den känner

 

Ni mina vänner...

jag känner min älskade

min älskade känner mig

han får göra det jag vill

 

 

det är bara min älskade som får röra mej

det är bara min älskade som får älska mej

 

 




Fri vers (Prosapoesi) av Solstrale VIP
Läst 164 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2020-10-19 11:39



Bookmark and Share


    Lena Staaf VIP
En ursinnig förtvivlan i denna dikt.
2020-10-19

  Poeten Salvador VIP
Solen kanske inte stjäls. Någon kan sätta moln framför den
2020-10-19
  > Nästa text
< Föregående

Solstrale
Solstrale VIP