Svaret på min godhet blev ondska.
Om en människa är god, tänker man ju att det inte ska komma sådana dumma ord. Inte från där, det sjukt är, eller därifrån det inte sjukt är.

Att INTE vara utsatt är vad jag drömmer om.

Vad hjälper det om jag Byter profil, byter namn, byter allt och ändå... Att vara god i mig, ljus, stark levande framkallar ändå detta onda hos vissa andra...

Dennes Vilja att slå mig, mobba mig, förgripa sig på mig, vanära mig, utsätta mig för sexuella trakasserier. Trots min godhet. Då hjälper det inte att vara en god ljus människa som aldrig gjort något ont.

Om Jag inte behövde vara något alls. Men ond kanske hade varit bättre om jag varit.
Det känns så.

Då hade ingen gjort ned min godhet eller släckt mitt ljus. Inför ögonen på dem andra goda jag älskar. Och andra som behöver mig hade inte behövt möta ondskan, i min närhet.

Nu ser de godheten fläckas ned, det gör också dem ont. Ont, .. , ondska är svaret på godheten också. Om jag vetat detta redan vid födseln.

Att svaret på ren kärlek kan bli rent hat.