Vi lekte en lek vi kallade livet...

Vi var snällast och dummast i hela världen. Och vi lekte änglar och små djävlar och utmanade allt till sin yttersta gräns. Vi blev söttma och sälta, natt och dag, ... och vi lyste med vår närvaro och frånvaro på jorden likt små barn, som slår av och på lampan över köksbordet...

Vi lekte katt och råtta, hund och katt och slogs mot skuggorna. Vi lekte brott och straff. Samtidigt förenade och splittrade. Och vi lekte vi var oemotståndligas i världen. Vi lekte både förrövare och offer, och på samma gång rättvisan själv och domare...

Vi var längtan till en bättre värld. Vi ville att kärleken och friheten skulle segra... Och vi lekte vi var löv på de träd som hade djupast rötter och som kunde suga sig starkast fast på vår jordskorpa... Allt medan jorden snurrade allt snabbare kring sin egen axel...

Vi lekte vi var varmt och kallt, ljus och mörker och vi blidkade alla världens dundrande morrande krafter... Och vi lekte vi var överlevare... Vi blev allt tuffare och tuffare och tog i vår makt de skatter jorden höll. Vi sög och smackade, åt och drack... Vi förlustade oss samtidigt som vi på vår värld klamrade oss fast medan vi högg stack och skar...

Vi grävde ut markerna och ledde ut vattnet ifrån jordens inre till dess yta. Och vi lekte nöjda mätta och belåtna medan vi dunkade varandra i ryggen. Vi prisade framsteg och erövringar jämte kunskap, vetenskap och produktivitet. Vi var kreativa och uppfinningsrika, och upptagna av att göra världen till en plats som föll oss i smaken...

Vi jagade och slaktade, högg ned skogar och utjämnade världens balans. Vi lekte vi var herre på täppan och alla som inte slogs för att bli störst bäst och vackrast kastade vi oss över i vilt raseri och tog ut vår vrede på. Allt medan solen sänkte sig ned över torra hedar och gapande tomma vattenhål.

Vi åkallade Gudarna för att bönfalla dem att ställa allt tillrätta. Vi längtade så efter gröna ängar, stora skogar, blånande hav och ljusa horisonter. Men vi lyssnade inte när Gudarna försökte tala oss tillrätta. Vi lekte att vi var blinda och döva så hur skulle vi kunna se och höra.

Vi började sörja för världen och dess förluster men vi sörjde aldrig för att det aldrig skulle upprepas. Vi lekte lekar som kallades meditation och använde oss av fuengshi som mått på vilket värde tingen hade och hur de skulle rangordnas.

Men när i leken bar människan de roller hon själva ägde eller såg vem hon själva var?

Och säg mig. 
När i leken lekte människan människa som kunde förstå att världen var skapad före oss? ... När förstod hon i leken att människa skapats av världen för att bevara den på bästa sätt? ... När i leken förstod människan att hon satts till världen för att göra den evig? ... När i leken förstod människan att hon var redskap för kärlek och frid? När skulle människa förstå att hon skapats för att vidmakthålla balansen?

Världen hade skapat människan av kärleken till sig själv. Världen skapade människan till det hon är, för att människan skulle kunna utveckla olika sätt att hålla världen vid liv, i evig tid, på. Världen skapade människan till att underhålla evighetsmaskinen som skulle göra det möjligt för människan att leva på jorden i evig tid. Inte för att underhålla sig själv på och utav.

Men människan utvecklade och uppfann istället sin girighet och drog på stora växlar.
Människa förådde sin värld och utarmade sin egen boning. Människa lekte förrädare mest av allt och minst av allt utvecklade hon sin empati och omsorg för den jord hon levde på.

Min sammanfattning är följande...

"Jorden är vårt hem och med det liv vi väljer att leva betalar vi hyran"

För den som gillar att läsa grundplåtar till texter, forskande så...Läs gärna en av de redigerade publikationerna av samma text publicerad 2016 här på poeter.se ... denna idag publicerade är ett utkast... 

VI LEKTE EN LEK VI KALLADE LIVET