fortsättning från gårdagen...

"Jul i Juleå"... 

alla har vi ansvar för att tänka oss för både en och två gånger... att inte döma om någon inte kan eller vill... det kan finnas blockeringar eller låsningar som förhindrar flödet i att medverka eller att samla kraft att vara produktiv... kommentera inte negativt någon som tycks handlingsförlamad eller apart... för det är inte lätt att ens förstå sig på sig själv i den stunden... ordspråket säger som så, citat... "tala vänligt till den trötte likt en hälsodryck det är... tala vänligt nästans börda du till hälften därmed bär", slut citat. ... var och en av oss i sig slåss ju med sina egna inre problem och bekymmer... när vi visar att vi bryr oss om och är villig att ta ett steg fram, då kan man känna sig stödd... alla vill bli hörda och lyssnade till... precis som vilken annan människa som helst, och i detta kan ingen göras till ett problem... så när vi bjuder till och visar uppskattning kommer kraften ibland omedelbart tillbaka hos den som drabbats av stress och måsten som känns oöverstigliga...  

nissen läste brevet för tomten...

Hej tomten! Jag vet nog om att mina ord är minst lika viktiga som någon annans! trots detta tvivlade jag på mig själv och tvekade... tills du fick mig på bättre tankar... jag vill be dig om ursäkt för att jag tvivlat på mig själv! För utan din och min existens blir världen en trist plats... och utan ditt perspektiv och din synvinkel på tillvaron, blir inte bilden hel... Du ska vara medveten om den förmåga Du har, fast att mången inte alltid tror på dig... Och jag vet att du stundom tvivlat på dig själv... men tomten Du är värd din vikt i guld!... Ja, absolut, just därför att du lär oss alla att vi ska vara rädda om våra vänner... Gåvan! Du, är för oss, beviset för tacksamhet, just precis som du alltid själv talar om... Tack för du finns! med varma hälsningar!  hoppas du blev glad för vår gåva... Änglamor!

nissen kliade sig i pannan och tog sig för hakan... vad betyder detta?... tomten log brett och tillade... jo att jag fick just höra vad jag behövde höra för att komma ihåg vem jag är... och det kom minsann i grevens tid... för jag höll fullständigt på att tappa tron på mig själv... nissen tittade förbryllat på tomten... men!?, ... ?... , du Är ju TOMTEN!... ja men även jag tvivlar på mig själv emellanåt... nissen gick fram till tomten och gav honom en stor kram... en samförståndets omfamning... tomten kramade tillbaka... sedan sa han med värme och kraft, nissen jag behöver dig precis lika mycket som du behöver mig... vad skulle vi göra utan varandra...

fortsättning följer i morgon dag...