fortsättning från gårdagen...

"Jul i Juleå"...

ibland står huvudet tomt... man söker efter orden men det är blankt... men hur ska det gå att få fram dem då... när man glömmer vad man skulle göra hjälper det att vända om och gå till baka... orden är svårare att hitta och så står man där ordstulen... i dessa tider saknar vi uttryck i känslan av att leva i karantän... vi bygger nyord för att illustrera känslornas karaktär... det är något som kommer att lämna spår i decennier i språket... som sedan kommer att vittna om historien i framtiden...

farmor Ida och Nissan stod nu häpna över gestalten som tornat upp sig framför dem... "en rosarandig välmående flygande marsipangris låt mig presentera mig som"... rösten var pipgnälligt sprucken och lät ungefär som om hen pratade i en plåtkastrull... vi skulle vilja gå förbi för vi är på väg hem! trotsade Nissan... lugn! Nissan, farmor ska prata med sin gamle bekant... va?! känner du den där!? Nissan lät mäkta irriterad... ja, lugn sa jag, låt mig sköta det här, viskade farmor Ida... du min vän det är så att tomtefar och tomtemor gick på en promenad och de skulle gärna vilja att du hakade på!... va!? men nu blir jag rörd så jag börjar gråta... hen grät stora krokodiltårar som föll likt gnistrande julgranskulor... som när de nådde marken gick sönder med ett klirr... lugn nu lille vän, gå nu för att hänga med dina vänner en stund!... Nissan tittade på farmor Ida som blinkandes menande syftade till att de skulle skynda...

phu vad skönt pustade Nissan ut... ja! hen är inte att leka med, släpper man in hen blir hela hemmet hennes borg... du menar att hen tar över?... ja just så menade jag! så vi får agera smart... när de gått en stund kom lilla ängeln och bocken ikapp dem... de hade en säck fylld med något de inte ville avslöja vad den innehöll... farmor Ida sa att hon skulle titta förbi grannarna på molnet intill eftersom hon hört att något underligt hänt dem där... så gå ni hem, det finns mat på spisen... Nissan, lilla ängeln och bocken skyndade för farmor Idas mat var galet god...

när de entrade trappen till tomtegården hörde de inifrån skratt och stoj... åh nej utbrast Nissan den där "hen" är här... tomtefar och tomtemor kom utspringandes precis som Nissan skulle gå in... efter dem for den rosarandiga välmående flygande marsipangrisen... kom så far vi hem till molnet ropade tomtefar till "hen"... ja ni kan också "haka på", blinkade tomtemor till Nissan... okej vi kommer vi ska bara... de lät dem fara iväg och när de var utom synhåll skyndade de sig in... phu! suckade bocken bräkande, där kom vi undan med en hårsmån... men vem är det där? undrade lilla ängeln... alltså vad jag förstår så är den där "hen" riktigt jobbig att ha och göra med enligt farmor Ida... okej! då vet vi... nu får vi allt sätta i oss lite krubb!... Nissan dukade upp och så satte de sig till bords glada, förundrade och lite förfärade... hur skulle det här sluta... 

fortsättning följer i morgon dag...