vem

kunna känna sig stolt

den inre hemligheten

den som vilar eller som

med en mask göms undan

för alltid nedtystade rop

du

skulle det kunna vara inuti

bakom maskens draperade

anletsdrags ihopdragna liv

andens villkorslösa vanmakt

jag

skyddslöst emottager ditt vara

besinningslöst masken skriker

ler hånfullt med bred tandrad 

hånskrattar bakom ryggen min

vi

emottager falsariets inre dramatiker

osammanhängande salvors kaskader

regisören regisserar marionetterna...

vidskepelse skepsism sarkasm består

intrycket smälter som smör i solsken

psyche

melonernas flykt från sina verkligheter...

ser kärnor utspottas behändigt tillåtande 

rätt ut över golvtiljornas utsirade patina

som om det inte bekom någon någonting

amfi

med svävande smeksamhet dras ridån ned

landar i bröstet på självupptagenhetens nåd

bakom masken bekommer det inte någon nu

de som lider är dem som ingen vill se är vilse...

sensus

den gång alla känslor får spela

den dag då livet vill besparas

från förnekelsemekanismens

outhärdligaste konsekvenser

carpe diem

då livet kan återgå 

för att återvända till

sitt innerstas vara

utan påbud eller hot