... allt tystnar en dag...

jag hörde förut ett dudunk från mitt hjärta

          på den rytmen skrev jag en gång en visa

jag sjöng den i tron att väcka glädjen inom

           men sjöng den för att få glömma min sorg

                ... allt tystnar en gång...

sedan dess hör jag inte längre mina hjärtslag

jag har överröstats av ekot från en bergvägg

där en enkel människa som jag kedjats fast

                 varför står du vek inför livet 

               varför gevika inför livets gestalt

                             du levande själ?

         ... för att allt kommer att tystna en gång...

de blottade flodbäddarnas stränder viskar

              de vittnar om flodens förlust av sin fors

de minns det levande ljudet av forsens brus 

                             suset från trädkronornas sång

ekot har tystnat och vinden har mojnat på berget

utan ekot och vinden kan inget föra sången vidare

en dag tystnar sången som sjöng så stark

det som finns kvar är vad barnen minns

... ja allt tystnar en dag...

... så även jag...