känner svalkan från dina ögon

mina saltaste tårar plöjer fåror i kinden 

sår frön på hälleberget i flyktig vind

vrider ur mina blöta strumpor

värmer fötter i din armhåla

vi skrattat bort sorgens flätor

föds som nya första sekunden

uppvaknar den andra sekunden

begriper att vi har överlevt, sekunder

livet ett paket utan röda snören

innehållande rosa bärplockare

dem vi fick för vi bär på smärtan

bär ej det andra bär oss att bära

det bär sig inte säger en rostig spik

våra nakna fötter liksom rostar

faller sönder i delar likt smulor

smulor som duvorna jagar ifatt

filantropiska känslosvall når oss

vill värma oss hela och rena av nåd

men flyktvägen ett törnesnår så tätt

jorden tappar solrosor i tussar

jorden sprutar var ur såren sina

jorden öppnar sig där vi går fram

människorna smutsar ned och gör skada

du svär åt mig hemskt och surt

jag ska bära dig kommenderar du

orkar ej - jag bär mig åt leker larvar mig

skämtar spelar roller teatraliskt komiskt

vi skrattar äter låtsastårta bedriver lycko-inkasso

inkasserar glädjen ifrån skrattsmittade konvojer

fnissar så vi ramlar av stenen och faller över bord

sedan slocknar alla lampor och värmen dör

till och med tussilago och maskrosor dör

allt dör - du dör mest - hela tiden inuti 

vi dör när det regnar kulor, bomber och granater 

vi dör när vi faller ned från taket och får tegel i huvudet

alla skador måste läkas med fantasins klister

på natten supernovorna vinkar från stjärnhimlen 

de vidarebefordar sina energier till oss i nöd

skvätter massvis med droppar av stjärnbubbel

men så kommer aldrig tredje sekunden

den blev inställd utan förvarning... ... ...

...ännu en sekund ska väckas som ny

för att senare förintas framför ögonen på oss

vi är barn på en gata i ett kriget vi inte startade...

vi kommer antingen dö eller starta krig

i den... femtioelfte sekunden....

just nu är varje sekund ett helvete!