Solstrale… de kärlekstörstande längtande som bär en hudhunger återvänder till kärlekens bänk för att återta lycksalighetens och kärlekens lov… Träffad mitt i oxögat
... på en torftig bänk... omgärdad av vajande björkars rofyllda sus... invid en stentrappa fylld av trampande klackar... mellan huskroppar tornande emot himlen... förenade... ... skaldens trubadur sjöng på torget... strid ström av resenärer från tunnelbanan... blickfånget där... de nyförälskade paret... ingav det hopp en fredagsmorgon behöver... för att klara sig förbi helgen... mot måndag morgon... ... dom blev fredag för varandra... resenärerna sökte tecken... par hållande handen... dom beviset för kärleken resenärerna slutat att tro på... insiktslösa om att den flyttat in i deras hjärtan... längtan efter synen av kärleken... ... resenärerna hemlängtande fredag... drömmarna om en egen kärlek... synen av ljust skimmer... rosa små moln som uppenbarade sig... euforin i erinrandet om att drömma igen... inget besök till Systembolaget... torgets bänk... som om den transformerade dom som satt där... till kärlekens budbärare... ... och det skedde... kärlekens bänk... saknaden vändes i längtan... att möta kärleksögonkast... … de kärlekstörstande längtande som burit sin hudhunger i tysthet... återvände till kärlekens bänk för att återta lycksalighetens och kärlekens lov…
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 228 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2022-09-30 10:17
|
Nästa text
Föregående Solstrale |