Solstrale… till den som trott sig vara förlorad, eller som förlorat någon och med det sig själv… en tröst till vilsna! … bölja fram på livets stig nära finner du mig... en dag är det dags att lämna över
där drömmarna bo bär mig till berget det blå ge mig där uppe kraften att nå kraften att bättre må
bädda in mig i molnens vita ull ta mig tillbaka för livets skull lämna mig åter till jordens mull lämna mig - men överge mig aldrig... böljade fram över livets stig gick med dig längs vägen i mörkret fanns jag där hade du mig trots känslan förlägen utan en famn en gång då jag där sökt ro se mitt sällskap du fick ändå jag gav dig kärlek hopp och tro så att DU DIG SJÄLV en dag skulle finna vart du skulle gå jag sa jag bär dig till berget det blå där ensam DU aldrig skall bli för ensam är man aldrig i vi gemenskap skall du vinna lär känna DIG och frid du skall finna
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 141 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2022-11-11 09:39 
|
Nästa text
Föregående
Solstrale
|
