Träden tar ton

skriker i stammar

vrålar i rötter

lyssnar inte på småfolket?

vindar far 

löven ruskar och faller

grenarna svajar sig yra

tystnar sedan tvärt

och somnar sen en stund

snart för gott i vintervilan

luften blir klar och ren

tidlös

på något vis

tid kommer

tid då stenarna lyssnar under det vita täcket

kan de höra?

de tysta

små

med smygande steg?

de kloka begrundar

de som hör och ser

ser också rötterna?

de som var en gång?

ser vi inte

längre?

nu far dimman i älvdans

vackert

så över ängar

se träden

växer inte längre

då vintern nalkas

i varje vrå

i jordens mylla smaskar maskar

och trädens stammar vilar sig kala

bidar sin tid

i evighetens cirkel

hör kråkor som kraxar mot himmelen

och kajornas lustiga sång 

varnar för katten i natten

däremellan tystnad?