vinden och regnet  
bossade omkring lövet  
som klamrade sig fast  
i asfalten allt det orkade
vinden skrek - fega löv
regnet piskade lövet
vinden rev och slet i lövet
regnet sköljde över det
till sist sinade lövets kraft
lövet tappade greppet helt
lövet flög iväg emot en ruta
där klibbade det fast  
damen som såg det tänkte
stackars löv att sitta fast på rutan
hon visste inte att lövet pustade ut
efter att ha bossata runt av vinden
så när damen släppte lövet fritt
tog vinden det igen och blåste det bort
vinden plågade lövet rev det helt itu
nu fanns knappt någonting kvar av lövet
sakta förintades lövets innersta väsen
vinden hade nu ingen att bossa med
vinden mojnade och la sig i lä
där kunde vinden reflektera
och såg sin destruktivitet
regnet slutade att falla
en sista rännil sköljde lövet bort
nu förvandlades lövet till mylla
tillsammans med andra löv
då förstod lövet meningen
med sitt livsverk
gav efter helt för processen
och lät en blommas frö gro
i resterna av sin forna glans
blomman växte och slog ut
lövet förlikade sig med sitt öde  
blomstren blomstrade vackert  
och människan gladde sig strot  
åt skönhetens blomster  
solskenet sprack upp
fågelsången bröt ut
glädjen nådde vårens ängar
nya löv slog ut i träden
med stor livskraft
körsbärsträdet blommade